IDAG KONSTATERAR VI ATT

*tittar djupt ner i glaset och skjuter upp brillorna samtidigt*

gjorde jag ofta när jag var liten. hängde med huvudet och slaka armar över diverse staket och undrade vad förbipasserande skulle säga. 

en gubbe sa "jag såg att du blinkade".
ha ha, skön gubbe. 

ibland låg jag och flöt omkring i pooler. med ryggen upp och armarna ner, ni vet. 

kan väl så här i efterhand tycka att det var en udda lek för den åldern... att ha en sån romantiserande syn av döden, alternativt att jag bara var en drama queen. 

det vet man inte. inte jag heller.

skitläskigt när man tänker efter. två små dvärgben som springer omkring i lägenheten och jagar en, utan att man ser ansiktet. skulle kunna bli en grym skräckfilm, "den onda dvärgen". soundtracket till filmen skulle bestå av ljudet från två små, små stepp-skor som  sprang omkring i rasande trumpinne-fart. 

*skiter knäck*

och kom nu inte med nåt pk-snack. för jag gillar dvärgar, kortväxta, pysslingar, pygméer och alla andra mänskor som är kortare än 150 cm. :-P

var väl när jag käkade hud från en annan levande mänska. jo, du hörde rätt. 

kom hem till en kompis (många herrans år sen) och stack ned handen i en chipspåse. rotade runt lite där på botten, tuggade och svalde! för att sen, tre mån senare, få veta att det på botten låg hudflarn från kompisens pojkväns blåsfyllda fötter. han hade nämligen fjällvandrat i några dygn och fått onda fötter. glott på tv, käkat chips och pillat hud från fötter -och använt tomma chipspåsen som sopkorg. och dom hann inte reagera förrän jag stod med näven i munnen.

har ni nåt som bräcker detta på äckelhetsbarometern? isåfall vill jag väldigt gärna veta det. det skulle få mig att må lite bättre, helt enkelt.

*bilden visar en detalj (frosseri) från målningen "De sju dödssynderna", av Hieronymus Bosch.

ja jag ser ju att du tittar ner på dina vänner i avgrunden,
och snart sliter jag skallen av dig

...och Marek beställer tid på Psyk för att jag pratar med döda räkor.

mej behöver du inte krusa.

edit: jo tydligen ditt lilla satskap.
helvetet att få ur kärnorna.

många svärord nu känner jag.

sen var det hej då glasögon.
kanhända att detta blir en dyr följetong

-vilket vi tackar för! 
vi har så svårt för att sätta sprätt på alla våra pengar nämligen.

TOArullepyssel, så kom jag att tänka på
den ÄCKLIGT roliga texten

"Vissa tomtar är väldigt otäcka":
http://www.ketchupmamman.se/2010/11/vissa-tomtar-ar-valdigt-otacka/

hörrni, dagispersonal, JAG VISSTE VÄL att ni är bajsfetischister!

pysslar smällkarameller med Orgot (eller rymdraketer som är mer anpassat till årstiden).

(läs: måste, måste, MÅSTE se till att ungen behåller glasögonen på)

överdimensionerade fjärilar i skogen.

eller satt i oss magic mushrooms.

varför dom värmer vattnet på spisen, för att sen kunna bada. det kan väl jag också undra. varför Gunilla Wolde väljer att jävlas med oss 2000-talets föräldrar, jag menar, att vi ska behöva förklara avsaknad av varmvattenberedare och sånt.

;-)

som jag har längtat.

*använder till ALLT*

ofta resulterar i att vi tjoffar in palsternacka, lök, morötter och potatis i ugnen, steker på lite kycklingfilé och till det har vi kvarg med Coops sweet chili-sås. om vi inte är lata tjoffar vi ihop en sallad också.

...och eftersom det var en latdag iddes jag inte heller få ihop en någotsånär frestande bild. det ser t.o.m. rätt äckligt ut, faktiskt. men det slank ner! promise!

låt mig presentera...

martial arts-dockan!

(västerbottniska för balkong).

herregud, vågade inte ens fota en före-bild.

man kunde ha misstagit ballen för soptipp.

jag har gjort jordgubbar doppade i chokla'!

vi firar att vi...

har choklad och jordgubbar hemma!

med respekt för den där snickarn som dog på korset för sisådär två tusen år sen.

han hette Eva. Eva sa att mitt EKG såg finfint ut. och det var ju skönt. men att nästa gång jag får ont ska jag testas med detsamma, inte flera dagar efteråt. tänkte för en kort stund fira friskförklarandet med fett, socker och massa kolhydrater. 

men nä. jag tror jag skiter i det. känner mig plötsligt mycket tråkigare som människa. men också mycket mognare och klokare.

följande utbrott bara idag:
-vid blöjbyte x 5 samt påklädning
-när h*n inte fick hälla ut vattenglaset för trehundrafemtifjärde gången
-när vi skulle gå hem från att ha stått på samma punkt i en kvart (och kastat grus)
-hem från lekparken, eller gå hem/gå in över huvud taget
-när h*n var tvungen att sitta i vagnen, istället för att gå 20 meter i timmen
-när vi inte ville läsa Alfons mer
-vid tandborstning
-vid läggdags

jag ser fram emot Orgots tonårstid. gud vad vi kommer att ge igen: börja skrika och härja redan kl 06.00, spilla ut diverse drycker med flit typ trehundra gånger och skjutsa till träningar i 10 km i timmen. höhö.

när jag tidigare under dagen passerade kraftverksdammen. är det normalt? kan kanske ha något att göra med att jag går på diet...?

!

Ojet aka gungmamman.

visar upp en oversized skjorta, fina armband och den nya frippan. frisören fick ta fram häcksaxen för att få bort allt slitet. men nu är det sommarkort!

och jag är nöjd.

för nån dag sen rensade vi ur lådor (som vanligt) och Marek flinade flera gånger över min samling cd-skivor. givetvis innehåller samlingen allt mellan himmel och jord (Bros, 4 non Blondes, Army of Lovers, The Cranberries osv...). inga konstigheter, eller hur?

idag kommer jag hem och ser nåt nytt på väggen. mänskan har alltså tagit sig tid att rama in Karl Martindahl och spika upp Gessle-look-aliken på väggen... ok, jag flinade. och konstaterade att där ska lille Kalle Martindahl få hänga i tid och evighet, 
amen

svunna tider. på framlidna farmor från arvidsjaur. på äkthet och rejäla doningar :-) smycken använder jag sparsamt. nyinköp använder jag intensivt i ett par veckor och sen ligger dom i smyckesskrinet år ut, år in. förutom tennarmbanden, som jag alltid hittar tillbaka till med jämna mellanrum. 

en var farmors 
en min mammas och 
en har jag köpt själv 

nu har jag blivit sugen på armbandet "Nåjd" på sidan
tennarmband.blogspot.com , 
kanske får bli i vitt skinn rentav? och en liten present till systra'mi

hur min mamma dog hoppar hjärtat till och jag tycker att det känns jobbigt att säga att "hon valde det själv". men det är ju synd att jag känner så, för självmord är förstås inte alls ovanligt. 

nästa sak folk säger är ofta "men oj, och hon som hade er barn och du som väntade hennes barnbarn". och de ser på en med nån sorts uppfordrande blick - hur kunde hon? men jag har aldrig förstått dom som tänker så. för ska en människa som inte ens kan leva sitt eget liv, leva för andra? det går ju inte, om man bara tänker efter lite. 

med det sagt inte att jag tycker att det var den tråkigaste utgången man kan tänka sig. att det skulle vara så mycket bättre om samhällsinsatserna kunde ha varit fler och kanske ha räddat min fina mamma. 

ibland blir jag lessen, det går stötar och il genom kroppen, ibland saknar jag, ibland blir jag alldeles varm inombords och ibland arg. arg på min döda mamma. får man bli det? kan man? men ja, jag har kommit fram till att man får bli irriterad, ledsen, arg och besviken över det faktum att hon aldrig hann träffa sitt fina, fina barnbarn Orgot. och att Orgot aldrig fick träffa sin fina, fina mormor.

mamma..., jag gråter en skvätt nu. plötsligt smälte all tid samman och min omvärld blev aldrig mer densamma, men jag hoppas att du har det bra, bra där ingen värk finns. och vet du, jag förebrår dig inte - jag skulle aldrig komma på tanken.

*i bild, mamma och jag, på det ljuva åttitalet <3

från en sovmorgonsäng

blivit beviljad tjänstledighet ett år. check

fått kontrakt på nytt boende. check

ser man dessa mänskor som blir upprörda över lite hundskit framåt vårkanten. 

så jag ville testa om man blir lyckligare av att klaga.

det blev jag inte.

(bloglovin.com). och ja, jag är sen med det mesta.

bli medlem (gratis)! ladda sen ner iphone-appen (gratis). nästa steg är att du lägger till de bloggar du läser frekvent (du är anonym som "prenumerant" på en blogg). när du sedan går in i bloglovinappen är alla samlade på en lista och du ser snabbt vilka som har uppdaterat, istället för att du sitter och uppdaterar bloggar fastän inga nya inlägg har skrivits.

verkligen tidsbesparande. och det gillar ju nutida människan har jag hört. t.o.m. grottmänskan Marek är såld! och det säger inte lite det.

om den nya sjalen
som var min farmors, född 1913.

den doftar farmor fortfarande - är inte det fantastiskt?!?

köper han den. och i samma veva har Orgot blivit "pappa, pappa, pappa"-pappig nånting överdjävligt. 

och så fort Orgot ser Alfons pappa utbrister h*n PAPPA! så lämpligt att Alfons inte har nån mamma...

jag börjar ana nåt lurt här. ser vissa mönster. en medveten pappafiering från Mareks håll. 

så nu undrar jag, ge hit lite ensamstående-mamma-boktips så att ungen inte blir skadad för livet (och för att få höra det vackra ordet MAMMA nån gång till under min livstid).

och Marek om du läser det här: 
-jag har genomskådat ditt SJUKLIGA Alfonsintresse!

kvällsmackorna, min drog. så jag försöker göra det bästa av situationen; ett nyttigare alternativ med finncrisp, zebra, avokado, rödlök, tomat och liite salt. men tro mig att jag hade god lust att slänga på HELA saltpaketet.... men behärskade mig.

äsch, vad är väl en bal på slottet såsom 3 x rostade formfranskor, smör, ost och marmelad?

är jag inte alls så
rättfram
kaxig
glappkäftad
och konstigt kul...

...utan 
bekymrar mig
och är ganska så normrädd.

och angående det sistnämnda så vill jag gärna sticka ut (enligt mig, inte enligt regina lund, peter siepen eller di levas mått mätt), men förstås inte för mycket,

för  "vad ska folk säga?!?!"

bloggen är klockren på så sätt: här skriver jag ärligt och rättframt.
under fingerat namn...

och det är ju väldigt enkelt att skriva under hitte-på-namn... och jag kan inte låta bli att störa mig på mig själv när jag tänker på vad jag hade skrivit (eller inte skrivit) om jag hade varit jag och inte "Ojet". och här kommer då normrädslan in.

och med det sagt även min beundran för dom som vågar vara fullt ut, fastän dom inte skriver under med Kalle Anka, Jultomten eller "Sexig-i-Dalsland-74".

TACK ALLA NI!



*i bild, jag och Marek. så ser vi ut egentligen...

wish me luck!... kan behövas.

finncrisp
keso
kalkon
gurka

lättfil
solrosfön, pumpafrön och semitorkade blåbär

lättmjölk, kaffi åsså en banan.

...nu ska jag bara fundera ut hur man får sitta i lugn och ro och äta utan att Orgot hänger på en...

att jag tror att jag kommer att dö av en hjärtinfarkt eller någonting hjärt- och kärlrelaterat. min farbror dog knall fall av en hjärtinfarkt vid 40 års ålder. min pappa har haft flera strokes och genomgått en by-passoperation.

nu har jag haft bröstsmärtor av och till de senaste åtta-tio månaderna. sent i förrgår kväll blev jag RIKTIGT orolig. vågade inte gå och lägga mig. blev tjock och konstig i halsen. Marek ville ringa sjukan, men jag avskyr sjukhus. väntar tills nåt är "akut". och smärtorna avtog ju. och ja, jag vet att det där resonemanget är skitkorkat.

därför är det jag som ringer hc idag. igår var vi och storhandlade och ska lägga om kosten helt, och det kan bara betyda att jag menar väldigt mycket allvar med det här. och nu ska jag ta en promenad i rask takt också.

hej då cola, fett och snask.
hej fullkorn, nyckelhålsmärkt, frukt, fettsnålt och...

...tråkigt, men ett måste!!!

"du ska bara höra vad Karin* gör, det här har hon berättat för Elisabet som sen sa det till mig. Du vet ju att Karin* alltid varit tokig i Robert och nu när Karin* fyllde år så skickade han en p-pillerkarta till henne i "present". så nu ligger de med varandra!"

ok. jag funderar över flera saker,

tänk att öppna en födelsedagspresent och hitta en karta p-piller.
förstå besvikelsen i det.

hur har det gått för Robert?
sitter han inspärrad någonstans?

finns det öht någon sanning i denna absurda historia? 

kan "man" ha varit så här, på riktigt, i 15-årsåldern?

-isåfall kommer jag att spärra in Orgot,
alternativt ha ett mycket genomgående och grundligt samtal om blommor och bin...

(Karin=fingerat namn)

lycka.

har lärt sig en ny pose, i sina h&m snickarbyxor.

med nån form av cykelbyxor här hemma. klart man måste klämma lite då.

"buns of steel" sa han med myndig röst.

ha ha ha, sa jag.

känns fan inte helt okej.

eller särskilt moget.

och varit med om bästa, bästa nostalgitrippen. här, min syster och jag. 

åh, vad fina vi var. titta bara.

nu har jag ytterligare något att vara rädd för (se föregående inlägg). 

min renlighet!  

nu kaosar det i skallen ska ni veta.  
vill ju för fan inte åka på ms. 

*slickar på bankomatknapparna, går på nedsölade bajjamajor och tvättar inte händerna före maten*

vad jag är rädd för. öh, vad svarar man på det när man är självplågare och katastroftänkare rädd för det mesta? jag är rädd för: kroniskt obotliga sjukdomar, mörker, att Orgot inte ska tycka om mig, att gå ensam hem mitt i natten, att jag ska bli avslöjad som värsta bluffen, att Orgot blir olycklig, svårt sjuk eller dör... osv...

sen slog det ju mig att listan började bli väldigt lång och att det jag egentligen borde vara rädd för är att 

inte leva livet fullt ut.

men si det är lätt att vara klok för stunden.

1) jag är sjukt nöjd över nyinköpta vasen
2) nu åker vinterkackan ner i förrådet 

hejsålänge

nån är ute efter mig!

döden?

sin kommentar, när man kommenterar andra bloggar. och dom där bokstäverna som dyker upp skrämmer skiten ur mig. vill nån säga mig nåt, eller?

och di små är ju så söta i händerna på di små.

tåliga, billiga och bra att ha med precis överallt. oftast är det inga grafiska genier som har utformat dom, men ibland fyndar man - som t ex Stina Wirséns Alla små tokiga brokiga. heja Pixi!

allihopa, allihopa

lite lyckligare.

och vi kom faktiskt enbart (enbart!) hem med det vi skulle köpa.

ett stycke juniorstol.
fyra stycken vaser.
och ett stycke unge.

känns bra att jag fick med Orgot hem.
hel och fin.

när poliser parkerar rakt utanför en affär, för att gå in och handla för eget bruk. dvs inget jobbrelaterat på gång. tänk om en ambulans behöver stå nära ingången, men polisbilen blockerar allt? kan dom inte använda parkeringsplatser som alla andra? äsch, det är fint att utnyttja sin maktposition ;-)

för att kolla om vi kommer hem med det som står på inköpslistan eller om det kommer att tillkomma andra "livsnödvändiga" saker...

den som lever får se

och läsa bloggen senare

med crème fraîche, bacon och lingon (rårörda ska det vara - inte slisket vi hade hemma) och ett jätte, jätte, jättestort glas iskall mjölk.

klart underskattad rätt.

uti vår lägenhet!

så är det här mina lösen på
bloggen: salladsslunga
mailen: urkärnare
hemsidan: degskrapa
youtube: råsaftcentrifug

ps. ni kan väl stänga av dom, jag menar, eftersom jag är död då.

språkrådet är en toppensida om man varken vet ut eller in. "datorkunskaper" eller "datakunskaper" är ett sånt där ord jag måste tänka till kring innan jag skriver det. data eller dator som förled beror ju på vad som avses (informationen eller maskinen). här finner du svaret (sök på "data"):

http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=1950

eller så skiter man i att söka och säger att såna som jag är väldigt bajsnödiga och anala och har inget liv. gott så. jag är beredd att hålla med. alla dessa språkregler är enbart för
mitt eget höga nöjes skull. ungefär som andra löser suduko på lördagarna.

såja såja. skulle bara kolla om ni hängde med,

sudOkU-freaks-of-nature!

eller jag ska bara, som Alfons Åberg säger

...

såg först inte mycket ut för världen. men som den ungen åt! jag gissar på följetong.

å ni?

är praktiska och

...konstiga. 

det andas kärlek när man skriver familjeföretagslistor till varandra, inte sant? men så är det när det ska gå snabbt!
nr 7) handlade om en kortvarig ångest över att vara en dålig mamma. jag gillar särskilt hans svar efter det.

äsch, känner mig frikostig idag och drar till med en

8) puss!

men drömma kan man väl få göra?

idag har jag varit på ögonundersökning. jag sov mig igenom den. har dragit på mig glajjorna för jag blir så ljuskänslig av dom dära pupillvidgande ögondropparna dom ska envisas med. ser ut som jag knaprat olagliga piller. pupiller stora som tefat. på väg hem käkade jag nuggets och målet avslutades med att jag drog ut juicen över hela bilbarnstolen. tyckte att morsan tittade lite snett på mig, men små missöden får man räkna med om man sätter barn till världen.

coolers violers!//Orgot

skriver ut den svåra texten så att ni kan hänga med:

LALALALALALALALALA
LALALA LALALA
LALALA
LALALALALALALALALA

refräng:

LALALALALALALALALA
LALALA LALALA
LALALA
LALALALALALALALALA

och då kan man fundera över vad jag funderar över. just inatt är det politik. att man som barn påverkas så mycket av sina föräldrars åsikter (förstås). och hur jag själv har gått från det ena till det andra, på hyfsat kort tid. och det både skrämmer och förtjusar mig när "ungdomen" skanderar på gator och torg. för att?

jo, 
1/3 är rena rama ekon av sina föräldrar. man hör t.o.m. att dom inte använder sitt eget språk. 

1/3 är "tvärsäkra" och att vara tvärsäker innebär många gånger att man är okritisk (det mesta är väl grått och inte bara svartvitt?). men håll med om att den där tvärsäkerheten och glöden också är förtjusande. till skillnad från de vuxnas falnande glöd...

1/3 var smarta nog (och kritiskt granskande) att hitta/välja rätt redan från början (alternativt föddes de med de "rätta" föräldrarna, om ni förstår vad jag menar)

jag skulle säga att jag var både det första och det andra samt att jag under många år kände ett visst "lojalitetskrav". med detta menar jag att det "kändes fel" att rösta på något annat än inom "det gamla vanliga" blocket. och jag vågar säga att jag inte var exceptionellt korkad som påverkades mycket i ung ålder. för att sedan ändra mig... och hitta det jag själv trivs med. och det är väl det som är tjusningen md att mogna

intalar jag mig när jag slår ned blicken mot mina lår och ser alla kärl som bara blir tydligare och tydligare.

om vi ska bona golven. har aldrig gjort det förr. tips?

jag funderar också över föräldrar som torkar sina barns munnar med disktrasan. jag menar, gör dom det på sig själva också? nä, just det. grymt äckligt. faktiskt snuskigare än att slicka på toaringen, har jag läst.

nu ska jag försöka lägga en tårtsockerspeedad unge. orutinerat.

stora och djupa och filosofiska tankar på en måndag.

hejsålänge.

firar vi med

prestationsångest!

och en tårta.

hästen är ute på grönbete! och då åsyftar jag tänderna som blivit inslängda huller om buller i min underkäke. 

och ni, mitt nästa inlägg är nr 200. vad ska vi fira med?!

och jag vill på förhand be om ursäkt till alla supergravida kvinnor där ute... för denna sallad är ingenting för er, men för alla oss andra kan jag garantera en härlig smakupplevelse!

babyspenat
lite flingsalt
balsamvinäger
chèvre
valnötter
ringla honung (mycket!)
hallon å blåbär (givetvis färska, men idag körde Marek budgetvarianten)

serveras med fördel till oxfilé och palsternacka som ni tjoffar in i ugnen. 

amen.

så läser vi Alfons

om du ligger stilla i sängen så läser vi Alfons

om du...

vi har blivit allt vi inte ville bli, föräldrarna som drar till med mutor. 

hjälp!

va

vad ska vi göra med er idag då?

ska ha lägenhetsvisning. men jag tycker inte att dom ska flytta. än. funderar allvarligt på sabotage. kanske ska skicka ned något illaluktande i deras brevinkast? spela dödsmetall på högsta volym? skriva arga "vem-var-det-som-inte-städade-tvättstugan"-lappar och sätta upp? röka 70 cigg i trappuppgången? eller fler?

ja så får det bli. Marek, Ojet och Orgot - grannarna from hell!!!

*bild från argalappen.se

flytta ikoner på den stationära pc:n med fingrarna. likt en iPhone...

dags att dra berättelsen om
"när jaaaaaaa var liten"

den om att leka med kottar, 
pulsa genom snön i flera mil för att komma till skolan...

ja, ni vet.

på NÄTET, av alla ställen. jag har alltså min lilla bokmärkesrad med intressanta bloggar som jag surfar in på dagligen. många gånger stänger jag ner sidan innan den har laddats upp. för det är ju så himla "drygt" att vänta tretti sekunder till.

att vänta på alla dom där fina bilderna.

det är såna här stunder jag inte känner mig stolt

över att vara så flyktig och grund,

som mänska.

men såna djuplodande och filosofiska tankar kommer jag ganska snabbt över 

när nästa sida har laddats upp.

*skärmdump från
garderobenmin.blogspot.com
(som går på ett kick att ladda upp, dessutom inspirerande och bland mina bokmärken!)

ibland undrar jag på allvar om jag lever ett annorlunda liv än alla andra. för alla människor runtomkring är så himla perfekta. överallt syns bloggar och statusuppdateringar som vittnar om det perfekta hemmet med de senaste designprylarna, det hemgjorda surdegsbrödet, den ljuvligt nyttiga blomkålssoppan till middag. foton från senaste lyxresan till Sydafrika. barnets nya, dyra Polarn och Pyret-kläder, den långa turen i det gnistrande skidspåret, vinet som dracks först efter att barnen somnat. föräldrar som sitter med på barnens tvåtimmarslånga träningar. TRÄNINGAR!

det finns inga tvättberg från helvetet. man öppnar ALLTID dörren om nån plingar på (för i hemmet finns ingen smutstvätt på golvet, illaluktande sopor, bajsränder i toan, slasken full med middagsrester, kompromotterande brev från sjukhuset om den där sinnesundersökningen du var på). det finns inga barn som gått med kissblöjan lite för länge. som är uttråkade för att pappa suttit en timme och slösurfat. frukosten består aldrig av en kopp kaffe tillsammans med gårdagkvällens bågnade ostkrokar. man är påklädd före kl nio på helgen och är utanför dörren senast klockan tio, för man måste ju "ut i det vackra vädret". 

herregud, vilka är ni?
FINNS NI PÅ RIKTIGT?

råder i hemmet. om Orgot fick välja skulle vi läsa Alfons hela tiden. tja, vi skulle äta Alfons, sova Alfons,

kräkas Alfons - vilket vi gör.

världens gulligaste pussel.

man lever loppan
man längtar efter att bli äldre så man får bestämma själv
man blir nästintill odödlig
man måste bestämma sig för vad man ska göra
man jobbar eller studerar eller både ock
man längtar till barndomen igen, då allt var enkelt och man slapp ta beslut
man beslutar sig för att satsa på den där killen eller tjejen
man beslutar sig för barn eller inte barn
man blir tryggare och lugnare i sig själv
man undrar om det här var allt
man gör nåt drastiskt, man kanske till och med får en kris
man längtar tills barnen flugit ut
man önskar att det var närmre till pensionen - till att få göra vad man vill
man lever loppan
man längtar efter att bli yngre - med färre krämpor
man längtar efter att få bestämma själv, när man sitter där på hemmet
man blir dödlig
man dör

reflekterar över meningen med livet så här på torsdagsförmiddagen. kan nog tycka att ni kan använda min lista som facit. och se där, början och slutet är nästan identiska.

... nä om man kanske skulle dra i sig en kanna kaffe...
ja så gör vi.

har ett designsamarbete med Hemtex. och det är jag glad för. för nu har jag äntligen slagit till. till på den där gula kudden som jag fingrat på länge, länge.

seså, nu kan kycklinggula påsken komma.

kom'an bara!

min mun omsluter dom ännu bättre.

hej Mars Chocolate Sverige. jag driver den mycket framgångsrika bloggen idagkonstaterarviatt.blogg.se som har tusentals läsare varje vecka. om ni skickar mig fler m&m's så lovar jag att blogga lite diskret om dessa små himmelska pärlor.

detta blir en win-win situation: er försäljning kommer tredubblas och så även min vikt.

lite produktplacering på min blogg? ja?

vill minnas att jag fått en sticka. å då vet man ju att stickan kommer vandra inåt och uppåt till hjärtat eller hjärnan. sätta sig på tvären alternativt ge mig en infektion som utvecklas till sepsis och jag kommer dö.

dö dö dö
så himla typiskt

satan i gatan vad Orgot har utvecklats i sitt ritande. sen insåg jag att det måste vara Mareks verk.

och då undrar jag: vad säger denna teckning om honom?!??

*hjälp*

skaffar illbattingar till småsyskon ;-) och visst kan jag känna ett sting av avundsjuka, när de kommer sniffa bebishud inom kort. samtidigt, när jag verkligen känner efter, så känns det rätt att Orgot inte får syskon. iallafall inte än på ett bra tag. vi får se när det blir och om det blir.

därför känner jag extra vemod nu när jag packar ned Orgots bebiskläder, som inte kommer att användas på länge.

två plastlådor rymmer
-många minnen.

längst in i garderoben. det märker man när man rensar. här har vi ett stycke klänning, inhandlad i självaste Peking.

aldrig använt.
för jag har...
..."inte hittat rätt tillfälle".

hört den förr?

att kunna ta en siesta med sitt barn mitt på dagen. och känna hur de små armarna klamrar sig fast nära, nära. och hur håret blir varmt och blött mot min kind.

min pappa jobbade mycket och långt hemifrån under hela min uppväxt.

jag känner nu starkare än någonsin att man ska

jobba för att leva
inte leva för att jobba

min fina, nyvunna vän till en handelsträdgård. och det var ju tur.  för då kom jag hem lite, lite fattigare

men rikare på påskägg à la rysk-docka-stil.

visst är dom fina?

att göra. enkelt och gott och en fröjd för ögat. här har jag slängt i det vi hade hemma; philadelphiaost, soltorkade tomater, färska tomater, cognacskörv och lite rosmarin på det. (har fått pippi på rosmarin.) ännu godare hade det blivit med chèvre istället för philadelphiaost, samt rivet citronskal på.

jaha, nähä. och eftersom det snart är påsk tyckte jag att påskfatet var på sin plats, designad av Ruth Vetter från Näsgränsgården.

hejsålänge

1) bli aldrig rädd för vad som kan finnas i micron
2) titta aldrig på filmen "Den onda dockan" igen
3) köp aldrig, och då menar jag ALDRIG, ett husdjur till Orgot

bad Orgot rita en "svans" på grisen.
får 21-månaders söka till MENSA?

;-)

fy fan för såna där extrema skrytföräldrar asså.

när barnet sitter utan blöja i sängen.

och möts av detta. och hur himla härligt är inte det då om jag får fråga.

väldigt.
om jag får säga.

men nu frågade ni inte mig.
dessutom är jag partisk.

gott så.

ps. det är inte lampan jag avser, utan Orgot som läser en bok.

ett plåttak som det smattrar om när det regnar.

deras playlist har den senaste halvtimmen bestått av

-Offspring
-Basshunter - Boten Anna
-Dagny kom hit och spill (bäst hittills)
-"Swingfly" (Melodifestivalen 2011)
-In the Club med Danny
(Melodifestivalen 2011)
-Don Omar - Danza Kuduro
-trance (riktigt hardcore tysk jävla skit)
-trance
-trance
-techno

vilka tror ni att vi har att göra med här?
närmast sanningen vinner.

ett gäng öronproppar.







fy fan. DÖDA MIG.

är som bekant en världsberömd fotograf. och det är ju inte för intet.

att hon är det.

vad fint.........

eh, lite artificiellt. men så är dom också Orgots leksaksmunkar. som vi gjort av trolldeg. 

så nu vet ni vad ni kan pyssla med i helgen. här hemma har vi munkar, dammsugare och prinsesstårtebitar.

till kafferepet.

0 kalorier dessutom.

och då valde jag crêpes. ruccolasallad. nån sorts kräm/sås med bl a crème fraîche och dijonsenap. och icket att förglömma: rötjut.

vad valde ni?

jag VISSTE väl att den där ungen är hög på nåt!  

hippie colorful Friday!

med en brakfest ikväll: rom-russin-glass, brända mandlar, baconchips och Cola.

samtliga är favoriter

och innehåller knappt nåt onyttigt alls.

visst'då!

och det kanske inte är så himla otippat, med tanke på ålder och barnafödande. men jag känner mig ändå inte bekväm. så nu har jag äntligen bestämt mig och bokat tid. i september blir det av! (man vill ju kunna bada i sommar). ridbyxlåren ska få sig en omgång, likaså magen och brösten. potatisnäsan behåller jag ;-) den har hängt med så länge nu.

vad det kostar? fråga inte ens. blir nudlar resten av året.

*bilden är inte på mig, utan före och efter en fettsugning

* Edit, första april!!! ni som har varit oroliga för mig och ev fettsugning, var inte det!