IDAG KONSTATERAR VI ATT

jag har 10 jeans i garderoben. alla för små. gick aldrig ned gravidkilona. har ett par monkijeans köpta 6 månader sen. som jag använder jämt och hela tiden. vill inte köpa fler jeans i min "nya" storlek... för jag ska ju som sagt gå ned... och komma i alla mina gamla par.

men när vännerna börjar kolla snett på en, för att man använder samma jeans varje dag, ja, då är det dags att kapitulera och inse sanningen. imorgon är det jag som köper billiga stretchjeans på h&m ögonaböj. behöver inte köpa många, för jag kommer ändå kunna använda de 10 gamla paren i garderoben snart.

...eller?

vem tror jag att jag lurar? jag borde helt klart gå i terapi för denna typ av viktförnekelse.

har suttit på en färja. i tre timmar. jag blev full av havet, sjösjuk, redan första halvtimmen. förstå det jobbiga i det. lägg därtill tretusen barn som springer omkring och tror att båten är freakin' vilda västern.

huruvida man ska ringa polisen för att man är övertygad om att grannen Fritzl kört rattfull.
och då tänker ni:
men Ojet äru dumihuvet? h*n kan ju ha ihjäl nån?

testar mentalt att ringa polisen:
jo hej eehh min granne var jättefull, har alkoholproblem
h*n kom viftandes med bilnyckeln i sin hand
jag såg hur h*n hade kört upp på infarten
eehh. vill ni ha reg.nr eller?
kommer ju förmodligen hända igen då h*n är glad i flaskan.

funkar det? minus alla "eeeh":n förstås.
vavava? vaskullenihagjort?

för att
1) hon har lagt ned mycket tid och research på den
2) bilderna på människorna som ringer är inte så som hon vanligtvis ser dom.

jag menar, kolla bara in den här baben till vän, hon borde helt klart gå omkring oftare i bikini. och ringa mig lite mer.

på att måla! arty farty må ja säga om tavlan till vänster. 

ps. babyn som ligger i vaggan är en riktig liten bebis. ds.

nyinköpta pallen! gu vad jag gillar dig i all din enkelhet.

"charkuterimiddagar". var och varannan dag fläskar hon och maken i sig ansenliga mängder ostar, viner och charkuterier - och kallar detta för "middag". dessa charkuterier som för mig har varit "lördagskvällsmys-efter-maten-snacks". sånt himla svenssontänk. men nu så! har detta inträffat hemma hos Ojet och Marek två (2!) middagar denna vecka. och vardagen blir plötsligt så mycket sexigare. jo, det är sant, prova!

*helg:ar hela veckan*

precis som sin mor Ojet. bästa var ändå när syskonbarnet utbrast om mig, Ojet:
"å! din mage är precis som en degklump!
får jag knåda?" 

vad svarar man på det liksom?

"ehh, TACK! knåda på du!"

*gullunge*

för då får Ojet dricka kaffe ifred. och blogga.

men jag ska börja svara med telefonnumret när jag svarar i telefonen.

källa till outsinlig information. gotta love it! läs och äcklas. fy fan. http://www.familjeliv.se/Forum-26-68/m21757519-1.html

dom bara låg och låg och låg på samma ställe hela livet, om dom inte hade tur och blev undansparkade så att de fick se nånting nytt. man kan väl säga att det blev min uppgift att rädda stenar från deras outhärdligt tråkiga och enformiga liv. en sten blev noggrant utvald åt gången, från vår grusuppfart i min barndoms stad Sollefteå. stenen tog jag t ex med mig när jag cyklade till skolan för att sedan slänga ut den på skolgården. jag kände mig mycket nöjd efter att ha befriat den stackars saten och tack vare mig fick den ett nytt liv, med nya perspektiv.

jaha, nähä. och vad har vi lärt oss av denna lilla anekdot? jo, att Ojet hon är fin hon.

att varken ha toapapper eller våtsavetter hemma när man har ett blöjbarn. första gången det händer på typ snart två år. mogna familjen

till detta fina hotellrum två dgr under kommande vecka. som upplagt för lite romance. kan ju kanske behövas, ja.

också fick följa med hem. tänk strumpbyxor och andra, alternativt inga bijouterier. tänk brunbränd kropp. tänk rakade ben. tänk välmanikyrerade naglar. tänk... oh well.

...nä men hello nya babyn i magen!!! eller goodbye frukt- och mandelchokladkakor!!!

...men hello nya, snygga armbandet!

står och provar kläder. och poser. *om jag vrider benet lite så här*.  det tog åtskilliga minuter att få till den här bilden, då kan ni ju tänka er hur dom andra såg ut! för övrigt har "frk"-kollektionen på Åhléns mycket fint just nu. tror nog den här blusen får följa med hem. hej'da!

mitt emot sänghalmen är kitchigt fräcka och.. eh. inte alls läskiga. g'natt

med Orgot medan de andra skrattat och haft roligt i v-rummet. men jag ska inte klaga, för jag har också fått smaka maten, förpassad till sovrummet då.

min utvärdering av Mareks halvåtta-kväll:
-fördrinken: fy fan! vad äcklig. hur tänkte han? provar man inte sina idéer innan man utför och bjuder andra? tydligen inte. hybris kanske. vidrigaste drinken i mannaminne.
-Marek har en förkärlek att se hur jag reagerar i "obekväma situationer". ibland kan det bli lyckat och roligt (oftast inte). den här gången blev det inte lyckat och roligt. 

+förrätt, huvudrätt, efterrätt. alla MYCKET bra. high score. slickade tallrikar, gott tecken! 

helhet: 9 poäng (minus för drinken och för att han gjorde mig obekväm).

ingen bild på maten som gör den rättvisa, tyvärr. Marek slevade bara upp den åt mig och langade in den i sovrummet. tog en bild på Orgots matiga ben istället. har velat sätta tänderna i Orgot mangen gang vill jag lova! så jävla go!

men han poängterar att det saknas vita glasstenar utspridda i mitten av bordet... å då kommer det bli så mycket snyggare, ser ni. snart, snart är klockan "Halv åtta hos mig".... spänningen är fortfarande olidlig. jag uppdaterar löpande under kvällen. som vanligt.

inför Halv åtta hos mig. titta bara så fiffigt. servettorigami! han har suttit och vikt servetter i en halvtimme nu. mumlat vredesord och börjat om. slängt. frågat om råd, "vilka blev bäst, Ojet?". han har köpt en lilja som ska ligga över bordet, flytljus å lite stenar av nåt slag... olidligt spännande, detta. jag uppdaterar löpande under kvällen. på återseende.

mer eller mindre bra barnprogram. Orgot har uppträtt så konstigt på sista tiden *hjälp*

fattar inte. kan komma på mig själv att störa mig lite. mycket. på att han är vuxen, mogen, förnumstig (fy fan för förnumstiga människor - helt annat inlägg)... och SUND. och hur märkligt är inte det - att störa sig på en människa som vill vara sund? sjukt osunt! 

förklaringen till min irritation kanske ligger i... äh, vet inte exakt, men det KAN ha att göra med det som skymtar längst upp till vänster i bild. jag har fläskat i mig en hel frukt och mandel-chokladkaka på två timmar. å så lite cola på det. kittlar så skönt i gommen.

känner mig sunkig i förhållande till Marek. han betalar alltid räkningar i tid, han doftar bättre än vad jag gör, han äter sundare och han har bättre sovrutiner... han är alltid så.... himla vuxen. måttlig.

äh vafan han kan dra dit pepparn växer med sina pretentiösa träningsredskap! för hur han än försöker kan han aldrig, och då menar jag A-L-D-R-I-G nå upp till min IQ, EQ eller min enorma utstrålning.
*rap* *fortsätter intala mig "sanningen"* :-D

är så rädd och nervös att jag nästan... jag vet inte vad! det kittlar och pirrar i magen och det är skitläskigt. 

...för länge sen sparade jag en strip som sammanfattar mig ganska väl...

SINGEL I STAN
(Stella med pojkvän ligger i sängen)
Stella tänker: är det så här livet ska va? allt går på räls. inget oförutsett händer. jag vill att det ska hända nåt. annars dör jag nog.

pojkvännen:
-Stella... jag funderar på att åka jorden runt. bo i hyddor i djungeln, äta säl i Nordpolen å kanske åka till nån vulkanö. vad säger du? vi skulle kunna dra nästa vecka!

Stella:
-aldrig i livet. vem ska vattna blommorna? å förresten har jag ett halvår kvar på mitt busskort.

realtid. utsikt från en stol som är jääääätteskön att sitta på: "hejja marek friskt humör, det är det som susen gör! hejja, hejja, hejja!" *pillar ludd ur naveln*

på en Verner Panton-lampa (vit). provsmakade i butik och oh lord vad mumsig den är. *vill ha* snela jultomteeen...

...och om dina nissar nu planerat att komma så kan du väl ändå slänga ned några Mogensen-fåtöljer i säcken. inte så tungt.

säger mjaaauuuu från Åhléns! trevlig helg. *skål*

att ha i öronen. ser jag nu när jag tittar igenom högen av rätt billiga bijouterier à la h&m. ibland spelar jag flummigt cool genom att bara ha fjädrar i ett öra. men det beror enbart på att jag inte orkar bråka med högerörat. vars örsnibbshål nästan vuxit igen. konstigt, jag som tog hål i öronen när jag var tolv (eller sju?) på semester i arty farty London. det är minsann inte alla som kan säga att dom tog hål i öronen i london när dom var tolv tuffa bast. nähähärå! vill dock minnas att jag inte var så tuff när skiten blev inflammerad.

har på sig en tröja från polarn och pyret, ett par cheap monday-jeans och slutligen en blöja av märket pampers. allt detta ackompanjeras av grannens superflashiga Bobby Car. Orgot låter hälsa att h*n jobbade hårt för att få till en moderiktig pose med lätt förvridna ben.

det är helt okej att Marek sitter och spelar Orgots "Bajsspelet" på en fredagkväll... medan jag sippar vin och Orgot sover. men men.

jag beundrar honom. på måndag ska han tacka nej till en tjänst som han har blivit erbjuden. ingen dålig tjänst på något sätt, tvärtom. åh det kittlar i magen bara jag tänker på det! undrar hur det då känns för Marek? inte visste väl jag att han var sån free spirit. för det finns ingen direkt back-up-plan. inga andra jobberbjudanden...
men det finns drömmar som vi båda har.
tänk om tänk om
vi för en gångs skull ska göra slag i saken
*mot nya mål?*

funkar finfint än idag. konstaterar även att dom virkade djuren blivit poppis igen.

att gilla. gilla! gilla!

men hur? våra heter:
Josef Fritzl
Jehova
Psyk
Infektion

man skulle kunna tänka sig att vi inte tycker om våra grannar, men det gör vi (förutom fritzl, men det tar vi i ett annat, eget, inlägg). man skulle också kunna tänka sig att det vore lättare att bara säga deras namn, men jag är dålig på namn, glömmer. därför behöver jag och Marek en gemensam nämnare när vi diskuterar grannarna, och då blir det så här. 

ta bara "Psyk" - psyksjuksköterskan. han är hur cool som helst. har snygga ray ban-solglasögon. säger alltid "hej" och så våra namn. det är så personligt och visar att han har brytt sig om att lägga våra namn på minnet. till skillnad från mig då

"Jehova" - ja det hörs ju. är jehovas vittne. försökte pracka på mig det där när jag var nyinflyttad, men han fattade snabbt att jag var bortom all räddning. jag gillar Jehova. han spelar bland annat saxofon nere i sitt förråd. framförallt gillar jag Jehovas fru. hon är sömmerska och en utmärkt kock. vi brukar utbyta tjänster, om vi säger så.

"Infektion" låter förstås lite läskigt, men hon är helt enkelt läkare på infektionsavdelningen. kanske lite läskigt nu när jag tänker efter *går ut och rengör porthandtaget*

intressant är att vi har namngett dom efter deras yrken eller hur dom "uppträder"

*låååång tankepaus*

...undra vad de säger om oss? :-S

från soff/tv-läge. apropå Halv åtta hos mig på tv så ska Marek köra det med sina jobbarkompisar. å gu vad vi tänker här hemma då. för på tisdag är det Mareks tur. "tror du dom här smakerna gifter sig, Ojet?" och så där håller vi på. svintöntigt. för det är ju inte som att han kommer vinna 10 000. meeen. min stora behållning av detta har ändå varit att få smaka på svingod "övningsmat". ergo: hoppas denna Halv åtta hos mig-lek aaaaaaaaldrig upphör *namnamnaaam oink oink*

har en filt på sig. och en röd, jättefin Carl Malmsten-soffa. glasögonen är dessutom nya. jag är nyduschad och tänker inte kliva ur soffan förrän några av dom basala behoven kallar. och ni. don't mind the fågelbo till hår.

över att Orgot tar på sig sina dame edna-liknande glasögon. för egen maskin. att h*n är så söt i dom, att h*n faktiskt ombesörjer dom: försöker putsa mot allehanda tyger; papperstussar, filtar och tröjor. precis som mamma gör med sina. å så ser h*n ju så bra i dom. och ut. stort plus.

idag har vi varit i stora staden. kollat Orgots syn. den har blivit lite, lite bättre. men de lyckades inte mäta trycket på ögonen. Orgot gormade och skrek och levde rövare. å jag försökte hålla fast, lugna, trösta. i en evighet. jag började lukta rejält med svett av stressen. när man liksom vet att det är så viktigt med det där trycket. å så vägrar Orgot. Marek frågade om det var jag som luktade ner hela rummet. och det var det ju. fy. jag har blivit en sån där som luktar ner hela rum. stackars mamma-Ojet. eller kanske ska döpa om mig till svett-leffe. det tycker iaf Marek. "svett-leffe" säger han och skrattar högt. nu sa han det igen. det här kommer bli en lång resa hem.

som växer fram. om bara Orgot kunde ge *piiiip* i den!

nä, skoja bara. vi har ingen ödla, vi har bara ätit blodpudding med kopiösa mängder lingonsylt. finfiin tandhälsa på den ungen, jahaharå!

av solen som sipprar in genom fönstret. titta bara. kanske ska köra lite skuggspel med Orgot? skuggspel. mysigt ord. mysig dag.

la mig för att natta Orgot tidigare under kvällen och somnade. vaknar av att Marek skramlar hundra gånger i köket. jävla skit kan han inte visa hänsyn? tänker jag. Orgot vaknar också. börjar till slut lyssna på varenda ljud han gör. duns! klirr! stör mig mer och mer. knyter näven i fickan, höll jag på att säga. hade ju ingen ficka på mig, men äh, ni fattar. slammer! doiing! börjar jobba upp ett ordentligt sur-flås, men bestämmer mig lugnt och stilla för att inte säga så mycket om saken när han till slut dundrar in i sovrummet och dessutom slår sig i sängkanten(!) Orgot börjar gråta. men vet ni vad? hade jag sagt något hade han också blivit sur, arg och besviken för att jag inte värdesätter allt jobb i köket som han gjort under kvällen. städat, spacklat väggar, donat och haft sig. och då kan vi konstatera att två personer hade blivit sura, istället för bara en. onödigt. därför säger jag inget och konstaterar att jag är en varm och kärleksfull människa. hoppas bara han läser det här inlägget sen, för kolla bara, kollaaa baaara på bilden ovan! ligger å stör med iphone-ljuset i sängen å allt! helt omedveten om att jag skriker okvädningsord till honom inuti mitt huvud.

visst då.

Orgot föddes med en ögonsjukdom, därför blev det viktigt för mig och Marek att botanisera i barnboksdjungeln, vi behövde böcker med tydliga färger och former. å så genustänk och allt såntdärnt annat viktigt. men initialt, form och färg. här nedan listar Orgot sina favvisar, där fem poäng är bäst.
*sjunger ni-na-ni-na-ni-na-na*
God morgon Märta (Emma Adbåge superillustratören!!) 5
Knacka på! (en klassiker!) 5
Mina fina djur 5
Vem ser du? 3
Lilla monsterboken 5
Göra musik 4
Emma tvärtemot 4
Vilken är din favoritsak? 2
Sick sack vad är det? 5
Jag är inte söt! 3
Bajsboken (Orgot är kanske något för liten för den, men mamma tycker den är skitrolig) 5
och två som är super, men som inte fastnade på bild: 
Från luft till snorkråka 5
Oj, vad stökigt 5,
bägge pop-up-böcker

å så boken
Jag vill ha ett syskon! 5
men det kan h*n glömma, ett riktigt bra tag

tog släggan och började slå hejvilt mot diverse köksskåp i köket. nä, skoja ba. men vi kan konstatera att ett liv i kaos och med en liten unge... ehhh. är. låt oss vara diplomatiska: intressant. eller rent av åt helvete drygt. hoppas skiten är värt det. *går in i renoveringspsykos* hej då ses november 2012

när jag drog upp persiennerna. jag menar bara, titta! inte på vårt skitiga fönster, eller mellan fönstren, det där stället man aldrig rengör. utan på snötäcket, på fönsterbläcket. fint. jag gillar ordet fint.

fått en del tråkiga nyheter. som alla andra par antar jag. och tagit oss igenom allt. men det är väl inget snack om saken att ett förhållande innebär hårt arbete, om man inte ljuger eller tillhör en försvinnande liten del (grattis). för ibland är man bara ett familjeföretag känns det som, med delegeringar av måste-göra-uppgifter. 

nu är vi inne i en finare period och det som är kärlek för mig är att trots att jag vet att svackor kommer, kommer jag och Marek göra allt för att hålla ihop, och inte av plikt, utan för att vi är ett vinnande koncept. och det kan vi bara vara tillsammans och inte med andra män och kvinnor, eller på egen hand.

...och jag som inte ens gillar kommersiellt kärleksbjäfs på alla hjärtans dag... men, Marek,
"-should i fall behind, wait for me"*
visst då? 
älskar dig, fjant

*Bruce Springsteen

kanske är väl socialrealistisk. men jag gillar den ändå. mycket

tidigt imorse tänkte jag på min mamma som dog alldeles för tidigt. och när jag tänkte på hur lite jag tänkt på henne på sistone fick jag skuldkänslor, förstås. som att jag måste tänka på henne jättemycket som bevis på att hon var omtyckt. å det var hon ju, älskad. är. med det förstår jag plötsligt min egen obetydlighet i bemärkelsen att Orgot inte kommer att tänka på mig jämt och hela tiden. men det skulle jag aldrig klandra Orgot för, och det skulle aldrig mamma göra med mig heller. fint. men hur som helst är det en rätt svindlande tanke att jag inte kommer att vara saknad av allt och alla, ofta, ofta, minst en dag i veckan. att jag faktiskt är rätt obetydlig, på det stora hela. på ett positivt sätt - att livet måste gå vidare, och att det gör det

*ovan i bild är mamma, på en tändsticksask. vilket fint sätt att minnas någon, när man tänder ett ljus.

på bloggen osunt mycket.
först: äh jag skriver för min egen skull,
nu: i helvete heller.
hundrasextitvåsvinskönamänniskor som varit här idag. bra jobbat för en blogg som levt i två dagar, men den kommer ta kål på mig, bloggen.

på kroppshyddan;
jeansblus, monki, med knuten knut a la 80-tal.
tröja twilfit.
å gamla vanliga halsbandet från kyss johanna.
schnajdigt.

babyspenat
chèvre
färska hallon & blåbär
valnötter
honung
balsamvinäger
lite flingsalt
(serveras med fördel till oxfilé och palsternacka)
*lägger in mig på rehab 1 månad*, hej'da

är både störigt och smart. hej ving vi vill ha en all inclusive-resa till nåt varmt å göttigt ställe. hallå ving, hallåÅ?!

då är jag nästan uteslutande passivt aggressiv i mina aktioner mot honom. ex idag saltade jag kaffet liiite lite och han tyckte det hade en "underlig smak". då myser jag. ibland funderar jag på mycket värre saker, men om jag överträder dom gränserna blir jag rädd att jag inte älskar honom mycket mycket, då kör vi ett hederligt gammalt skrikbråk istället, sunt. men ni, prova passive aggressive, men ni måste vara finurliga å det får inte märkas för mycket *köper avocado från Israel* vilket jag vet att han går i taket över, å jag ba "men det faaanns inga andraaa"

är det bästa som visas på svensk tv just nu. jomenvisst. ja'tyck'he. så bra! min favvo: Ragnhild med den mumifierade katten (se bild). nästa program, 15 feb kl 20 i svt1. int missa.

schnajdigt och schnyggt. inte jag. på kroppshyddan dock,
tischa: monki
halsband: kyss johanna
jeansväst: okänt märke
nuåkeromav, g'natt

Babsan: "ja må ja leva ge mig en spanjor". vilken text, vilken röst, vilken melodi. *ringer me'ens å röstar*, eller byter kanal

i tidigare inlägg. enligt honom då. mycket fint och romantiskt: att han i tre år serverat mig kaffe på säng varje dag. utom då hela familjen hade vinterkräksjuka förra året.

begynnande flintar, redan existerande valkar, morgonandedräkter, nödkissningar i burk i stillastående bilköer och glömda toalettspolningar. å jävla tur är väl det

har riktig skithumor, suck, *vevar runt handen i toastolen* och kommer plötsligt att tänka på att jag borde bjuda lönesättande chef på fika... *glömmer tvätta händerna*

-man kan gå naken hemma utan att väcka anstöt *vifta med muffen och skrika 'hej grannar!'*,
-och att ungen kommer bli uttråkad för att den ömma modern vägrar gå ut