IDAG KONSTATERAR VI ATT

då föddes jag! 

idag "gav" Marek mig den bästa födelsedagspresenten man kan få: han går ned i arbetstid och kommer att vara ledig en dag i veckan. ok, det blir mer nudlar och mindre charkuterier under veckodagarna, men det är det så jevvla värt. jag är så glad över att ha en kille med de rätta prioriteringarna, dvs familjen före jobbet. Orgot kommer dessutom bli överlycklig. ååå min fina lilla familj!

UPPDATERING:
jag fick ett sms av Marek. han skrev så här:

"Läser ditt inlägg. Känns sådär. Kanske bör tänka på att du inte skall tacka mig för att jag går ned i tid...? Är inte den en självklarhet? Som om vi går i en patriarkal-fälla. Du är tacksam för att jag väljer att vara hemma. Vad tror du? Konstruktiv kritik, puss"

svar till Marek. jo jag förstår vad du menar, men i vårt fall just nu ÄR det inte en självklarhet att du går ned i tid. jag drar inte in mkt cash och du (vi) förlorar viktiga slantar genom att vara hemma en dag. dessutom vet jag att du kan stressa över ekonomi. mao det är inte en självklarhet och jag är tacksam över en kille med fina och sunda värderingar. alla som känner oss vet att du tar ansvar hemma (och ser det som en självklarhet) så oroa dig inte. om inte annat vet dom nu! hur sund syn du har på jämställdhet och patriarkatet. puss!

ps. jag kan dessutom inte se att jag skriver "tack" nån enda stans? ;-)

som kära Stina skulle ha sagt

hur många av er läser 66-sidiga avtal, för att sedan godkänna? jag skulle "bara" ladda ned svt-play-appen

"bara"

jag kan lika gärna ha skrivit under på att sälja min själ till djävulen.

inte alls som era barn. utan något extraordinärt! 

nu har ungen börjat färglägga våra mönster, blott 27 månader ung.

van gogh släng dig i väggen.

hon tvingar oss andra också:
"mamma mutta"
"Orgot mutta"
"pappa mutta"

i det här hemmet älskar vi muttor!

*fniss*

-gud va omogen jag är.

-ibland är det bara så himla gött att slippa tänka själv.

jag kan inte alls förstå varför djurägare alltid talar om
"stort ansvar"
"dyrt"
"tar mycket tid i anspråk"

- gu-hud så överdrivet.

denna dokumentation kommer att bli ohållbar i längden om hon brås på sin prickiga korv till mamma.

i spell u-t-m-a-n-i-n-g

har Orgot målat!

längst fram med festis,
obligatoriska popcorn och 
Alfons och Milla på duken.

det kunde inte ha blivit bättre.

repris nästa söndag
å nästa
å nästa
å

min syster tyckte jag skulle skriva en tacksamhetslista. inte min kopp te, men jag gör det på mitt sätt.

idag är jag tacksam över att vissa delar av släkten bor långt bort som fan. 

TACK SOM FA-AN! 

ps. avser inte min syster. ds

vilket härligt presentpapper jag köpte idag. som får bli inramat och uppsatt på väggen istället.

när jag såg mönstret kom jag osökt att tänka på Emma, som bloggar här
(förlåt för icke-länken. blir så när man bloggar från iphone:n):

http://www.emmaadbage.com/blog/

jag är svinavis på Emma och Emmas jobb.

"hjärta-mage"?

-har fått en HEEELT annan betydelse nu. 

Ojet hjärta postgravid!
Ojet hjärta trivselkilon!

jag har återupptagit tittandet på idol efter att ha struntat i det i tre år. men vad ska man kolla på'rå när vi bara har ettan, tvåan, fyran (ja tvåan ser jag ju nu i efterhand)? vad som helst förutom Idol, kanske ni säger? läsa bok säger ni? spela sällskapsspel? aldri!

moffa kvällsmackor, dricka te, käka godis, glo på tv? säger jag. okynnessurfa!

åter idol. den stora behållningen är ju helt klart Alexander Bard. tack Bard! och ang. det mycket unga startfältet. hon, sextonåriga Amanda (i bild) - wtf?! jag fick gåshud. hoppas hon levererar fler sköna stunder i fortsättningen.

MVH

fredagsmyssvenssondeluxe_79

ps. vi åt iaf inte tacos till middag.
för det ska vi göra imorgon. hö hö

och ett grattis!

vännerna frågar: när blev du och Marek blev tillsammans?
jag: hösten 08.
dom: kan det verkligen stämma?
jag: jaha-a-rå!
dom: men då måste ni ha tillverkat Orgot på... öh typ första dejten?!
jag: nä, det låter orimligt.
dom: alltså måste ni ha blivit tillsammans hösten 07. 
jag: det låter också konstigt. det kan jag inte tänka mig. jag och Marek har varit tillsammans i tre år nu.
dom: men hur länge hade ni varit tillsammans innan ni satsade på barn?
jag: lite mindre än ett år. kanske 10-11 månader?
dom: ja men då har ni varit tillsammans i fyra år nu.
jag: jag måste be att få återkomma i frågan.

jag återkommer: Marek! vi har varit tillsammans fyra år. FYRA! inte tre. time flies när man har rrrrroligt!

mindre kul: den hastigt uppkomna demensen. vilket också förklarar varför jag har "glömt" att diska hela veckan.

inte alltid så jävla gött.

idag kan jag inte komma med fyndigheter. men livet är inte alltid fyllt av fyndigheter.

däremot hade det varit en syn för dig att se mig på ett högst ofrivilligt body-combat-pass i måndags. tänk spratteldocka så förstår du. när jag stod där och kände hur musklerna arbetade och hjärtat gjorde frivolter visste jag inte om jag skulle skratta el gråta. det var en euforisk känsla blandat med något fullständigt vidrigt. jag har inte tränat på flera år. jag skulle vilja likna body-combat-upplevelsen med att vara deppad och inte ha blivit smekt (fysiskt) på tvåhundra år för att sen gå till en massör. och nästan brista ut i gråt då han/hon vidrör en. 

nähä, ni har inte varit med om att nästan brista ut i gråt hos massörer? nähä. jaha. hrm. annars då? får'e lov å va ett par ekollon?

jag känner mig som Skärgårdsdoktorns önskefru när jag ser den här bilden. 

friskofraschoappelkack.nu

det blir man om man bor på Göttland.
det är alldeles tydligt det!

det har börjat bli kallt i huset. jag har nämnt det i förbifarten ett par gånger. igår kom Marek hem med en present, ett par innetofflor, "för att du fryser".

som jag älskar när han är uppmärksam. till och med mer uppmärksam än vad jag själv är på mina egna behov.

och dom här behövde jag verkligen. så sköna.

tack Marek.

tittar på tv

Orgot är nästan alltid en nöjd och glad unge.

FÖRUTOM när vi ska "gå hem" från diverse aktiviteter. som idag till exempel. efter mer än en timme på marknaden var det dags. hon skrek som en stucken gris, gick inte att lugna, slet sig själv i håret och blev galen. 

nu på eftermiddagen, efter två timmar hos grannbarnen blev det samma visa. hon går inte ens att lugna. otröstlig.

vad gööör man? vi har pedagogiskt försökt förbereda henne inför vad som komma skall, vi har försökt locka, muta, - ja alla fina och ofina medel har vi försökt med. 

men hon skrikgråter ohejdat och det börjar faktiskt bli ganska jobbigt. hon är som en duracellkanin som aldrig verkar få nog.

tips?

jag trippar ned försiktigt och möts av Orgot och Marek som samtalar över en frukost. Marek har gjort scrambled eggs och nybakat bröd. oh the joy!

nu ska vi till en marknad och man vet inte så noga om jag kommer hem med något. 

sen ska vi hälsa på en granne som har barn i Orgots ålder. i eftermiddag äter vi charkuterier för hela slanten. går en sväng längs vattnet (min nya drog!). 

Orgot har blivit duktig på att gå långt. med hundra driljarder stopp på vägen. stopp som är irriterande mitt i city, men här på landet längs vattnet står tiden still. och det är min stora behållning och tacksamhet idag. att tiden står still ibland. åtminstone på helgen. på landet. 

ps. igår fick jag veta en hemlis som jag blev alldeles pirrig och glad över. du vet vem du är - jag håller tummar och tår! <3

"nej, stopp, stopp vänta du blir blööt"

ps. JAG HANN FRAM!

"dra åt helvitte jävla pissfärg, pisspensel, pissdag!!!"

"hmmm om jag gör så här.... hmmm, funkar! snyggt!"

kanske Ojets mest otippade app.

The Secret, 38 SEK

(syrrans fel)

pedagogisk balansövning "gå på stock".

sandkakebak, diverse smakprov och kasta mänskobajskorv i en buske.

i entrén där dom skriver upp vad ungarna har sysslat med under dagarna. gött att veta för föräldrarna, även om jag nog kan tycka att just den här förskolan förskönade sanningen något.

jag satt med större delen av dagarna under inskolningen och en dag rev kidsen ner en låda med plastdjur och började stöka runt med dom. personalen tittade till barnen ibland, men satt inte med aktivt.

så här stod det på whiteboardtavlan sen

"f.m.: pedagogisk lek med djur"

det tyckte jag var hysteriskt roligt. nu ska jag:

"pedagogisk lek med en soffa. kan förekomma sovning."

*bilden visar Orgots och min pedagogiska lek med ett plastrovdjur och ett äkta byte ute på gården. diskussion och analys kring naturens kretslopp förekom.

*fniss*

så då får man se till att vara ett fullgott alternativ hemmavid. idag har vi varit på snigelsafari vid stranden, sen hade vi snigelrace och sist men inte minst knöt vi ihop säcken genom att sjunga "lilla snigel" ackompanjerat av gitarr. 

fyfan vad bra jag är ibland. Guds gåva till barnen. jag återkommer med eftermiddagsaktiviteten, men just nu....

*dör på soffan*

vill jag säga grattis till en av mina närmsta vänner som nu i dagarna har fått en trekilosnånting gudomligt söt unge och jag står undrande:

kilopriset på henne? 

för man vill bara äta opp'na! SÅ SÖT

(som var gravid för andra gången)

hon ba:
men VARFÖR vill du inte ha fler barn/syskon just nu?

jag ba, tänkte:
men VARFÖR VILL DU HA fler barn just nu?

men jag svarade artigt:
min livmoder, min kropp, min hjärna och mitt hjärta är inte redo ännu. 

och det kunde hon ju inte anmärka på. men det var ändå märkligt att jag var tvungen att försvara mitt val. nä si det behöver aldrig tvåbarnsmorsor göra.

*bild fr Google

här på bloggen har berott på en tropisk-mystisk sjukdom där läkarna har stått förbryllade. eller tänk om jag hade kidnappats av en het fransos, eller Sean Penn, och att vi bilat oss igenom Fraaaance. 

eller eller eller 

tänk om en mångmiljardär hade stoppat mig på gatan och bett mig leva loppan för hennes miljarder och att det var just DET jag hade gjort dessa dagar.

men nej.

det var bara livet som kom emellan. vardagslivet. 
mellanmjölk, knäckemacka och sjukligt många

-smulor under bordet.